Äntligen ser jag slutet

Jag försöker komma tillbaka till mitt läsande, för det har varit dåligt med det ett tag nu. Nu håller jag i alla fall på med en bok som jag längtar efter att bli klar med, för då har jag äntligen läst klart alla böcker i den här serien efter en alldeles för lång tid. Det är sjätte boken i serien Shadowhunters utav Cassandra Clare, och den heter City of heavenly fire.
 
 
Vilken bok läser ni just nu?? ♥
Publicerat i Böcker
Taggar: Cassandra Clare / Shadowhunters / bok / bok update / bokserie / book update / böcker / city of heavenly fire / sjätte boken
Kommentarer (2)

Underbart, härligt och hela faderullan

 
Yes. Nu har det gått några dagar sedan sista provet och jag har börjat få lite tid till övers. Idag har jag hunnit göra både det ena och det andra å fortfarande ha lite tid över till att göra något roligt. Huuuuur underbart?? Jag har fortfarande ett läsförståelse prov i engelskan samt en historiaredovisning med mina kompanjoner, men jag är inte jätte stressad och känner att jag har koll på läget, så det är skönt.
 
För tillfället kan jag informera er om att jag sitter å halväter middag (nuddlar!! ♥) samtidigt som jag dricker chokladdryck ur min nya flaska och njuter av denna tisdag. 
 
 
Min kära pojkvän åkte vid lunch idag så sen dess har jag varit solo. Spelat lite spel med min lillebror också för en gångs skull, härligt härligt (trots att jag förlora mer än jag vann....). Nu tänkte jag försöka samla lite inspiration och sen trixa lite mer. 
 
Jag hoppas ni har en fantastisk tisdag!! ♥

Man vinner min respekt genom att respektera mig

En liten parantes, vill ni läsa om poängen med inlägget så hoppa ner lite. Det har varit lite tomt här, ledsen för det, och ända anledningen som finns är väl egentligen att jag har hoppat mellan att må super bra till jätte dåligt så gott som ständigt. Ena sekunden är jag super glad och taggad på livet medan jag nästa bara vill att allting ska få ett slut. Det här har gjort att jag återigen knappt läst några böcker och knappt orkat plugga, och därmed försvinner också all typ av motivation. Men nu har jag bestämt mig för lite saker, och hoppas att det blir bättre. Jag hade tänkt komma tillbaka efter mitt sista stora prov nästa vecka, men jag kände mig tvungen att skriva av mig nu så jag får väl ta en liten mjukstart. Till meningen med inlägget nu. 
 

Jag blir så otroligt ledsen och irriterad på människor som tror att dem kan bestämma över en. Gör si, gör så. "Gör som jag säger" för annars så jävlar blir det ett himla liv och man får höra både det ena och det andra om sig själv efteråt.
 
Varför kan jag inte få bestämma över mig själv? Jag har aldrig försökt bestämma över vad någon annan ska göra så varför tror vissa ha sig rättigheten att göra det över mig? Jo visst, alla val jag gör kanske inte är helt logiska eller smarta men det är så mycket här i livet man gör som kanske inte är super bra för en själv. Ja, jag äter godis ibland. Ja, jag tycker om Coca Cola. Nej, jag tycker inte om grönsaker, frukter, bär, etc. Men vad har det med någon annan än mig själv att göra?
 
Fine, man kan uttrycka vad den andra ska ändra eller göra om man känner att man måste för ibland gör man sämre saker utan att kanske riktigt tänka på det. Vill man att jag ska sluta äta lite godis så säg det till mig, inga problem där, men om jag inte ändrar på det med en gång så har det förmodligen sina anledningar och det kommer INTE bli bättre av att hota mig eller på annat sätt vara kränkande eller små elak. Jag är en sån människa som älskar att göra saker som är förbjudna om jag varit lockad av det redan innan. Jag tycker om godis till exempel, och att då förbjuda mig att äta godis resulterar bara i att jag vill ha det ännu mer bara för att det är förbjudet. Jag vet det här om mig själv vilket gör att jag inte förbjuder mig själv från saker och blir därmed inte lika intressad av det längre. Men när folk sen går och tar det ifrån mig, mitt sätt att ta vara på mig själv, utan att ens försöka prata eller förstå mig och som bara säger "jag förbjuder dig från att göra si och så" utan att bry sig om vad jag tänker och tycker, då blir jag väldigt ledsen. 

Jag kräver inte mycket av människor, och jag försöker vara så snäll mot alla som jag bara kan även fast jag inte alltid känner för det. Men något man måste göra för att jag ska respektera en är att respektera mig. Jag tycker inte det är ett särskilt hårt krav. Ge mig respekt så ger jag dig respekt, väldigt mycket "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Folk som säger att dem respekterar mig men sen vägrar lyssna och förstå, utan att ens ta två sekunder av sin dyrbara tid och försöka, dem gör mig irriterad. Dem försöker få något utav mig genom att säga att dem ger detsamma till mig trots att jag inte alls får något. Är jag ändå inte vuxen nog att kunna ta hand om mig själv? Jag behöver ingen viktigpetter på min axel som säger åt mig vad jag får och inte får göra. Om det inte är en direkt livsfara för mitt liv anser jag mig ha rätten att kunna bestämma hur jag ska agera. Är jag inte vuxen nog att kunna avgöra om det är okej att äta godis en tisdag eller inte? Varför gör folk mitt liv så mycket svårare än det kan vara genom att vara korkskallar??????