Bokrecension: Thérèse Raquin

Boken jag har läst heter Thérèse Raquin och är skriven utav Émile Zola. Boken ingår i genren klassiker
 
Boken handlar främst om en kvinna vid namn Thérèse och hennes väldigt problematiska liv. Hennes mamman dog i barnafödsel och hon blir lämnad till sin faster att bli fostrad tillsammans med sin väldigt och ständigt sjuka kusin. Kusinen är fasterns ögonsten och Thérèse får absolut inte göra något som skulle kunna göra livet svårare för honom, det här leder till att Thérèse snabbt blir en väldigt tyst, dyster och stilla person trots att det kanske egentligen inte ligger i hennes natur. När de båda är vuxna flyttar de till Frankrike där de bygger upp en sytillbehörsbutik och hennes Kusin börjar jobba på ett kontor. De får massa nya bekantskaper i Frankrike, där en del kommer närmare än andra. När de dessutom träffar också en utav Camilles barndomsbekantskaper, Laurent, så blir allt dock komplicerat på en helt ny nivå.
 
Vad tyckte jag om boken då?? Det var inte min bok riktigt. Jag skulle inte vilja säga att den nödvändigtvis var dålig, för den var ganska skön att läsa. Den var definitivt mystisk och och lite skrämmande- Jag tycker dessutom att den var lite mysig att läsa trots att den var väldigt hemsk på de flesta sätten. Jag tycker bland annat om det som hände i början när Laurent blir en del av historien, tills det hela går lite överstyr. Jag hade redan innan några misstankar om vad som skulle hända, men därefter går det bara utför.
 
Som jag redan snuddat vid lite, jag tyckte inte alls om slutet utav boken. Det blev bara värre och värre, och jag visste redan innan att det inte skulle bli bättre för mina kära vänner hade berättat vad som skulle hända (efter att jag bönat å bett dem, så helt enligt mina villkor) men jag önskade ändå när jag läste den att den inte skulle gå åt det hållet. En stor del av att läsa böcker är för mig också att efter boken kunna fortsätta fantisera om karaktärerna och fundera på vad som kan ha hänt efter att den sista meningen var skriven. Här är det dock inte möjligt vilket jag tycker är lite synd, för då förloras en aspekt för mig. Men som sagt, jag förstod att det var där den skulle hamna tillslut, så är inte jätte besviken.
 
Sammanfattningsvis så var det en helt okej bok. Inte en bok jag vanligtvis skulle läst, men jag antar att det också kan vara nyttigt ibland. Att vidga sina vyer lite och allt sånt. Jag tycker dock om känslan man får utav början av boken, för den känslan gjorde berättelsen på något sätt skön att följa. Däremot gillar jag inte slutet utom tycker det var lite för mycket, och jag älskar ju mina lyckliga slut när säcken knyts ihop. Ska jag rekommendera boken skulle jag nog säga till de över 15 år som gillar lite mystiska, annorlunda och kanske inte allt för långa böcker. Den får 3/5 ♥ av mig. 

Publicerat i Böcker
Taggar: Therésè Raquin / bok / bok edition / bokrecension / böcker / klassiker / Émile Zola
#1 / / Heléna:

Vi läste den när jag gick i skolan och kommer ärligt talat inte ihåg en rad ur boken, så den gjorde inget bestående intryck på mig ;) Roligt hur som helst att läsa böcker ur olika genrer :D Just nu läser jag en bok om fotografering, en humoristisk kriminalroman samt en småläskig deckare parallellt, så ibland vet jag inte riktigt vad som har hänt i vilken bok - enklast med fotoinspirations boken :D Kram <3

Svar: Ah, jag förstår. Jag brukar också bli väldigt förvirrad när jag läser fler böcker på samma gång så försöker undvika det. <3
Zyllah

#2 / / Christer:

Har inte läst den boken, men den låter inte som något jag skulle vilja läsa...

Svar: filmen måste jag nog se om som sagt va , tror den kan vara redigt bra men jag var nog för trött.

Svar: <3
Zyllah

#3 / / Dixi Wonderland:

Va kul att du recenserar böcker :D

Svar: <3
Zyllah