Mina bilder från prideparaden

Nu har jag äntligen redigerat och fixat klart alla bilderna från prideparaden igår, men först tänkte jag säga några meningar om vad prideparden är för mig.
 
Prideparaden är ju som de flesta nog vet en parad för att fira kärleken och att vara sig själv, med fokus på homosexuelitet, bisexualitet, transexualitet etc. Men jag tycker att förutom det så representerar också paraden att vara annorlunda. Man får vara hur galen man vill, man får gå hur naken eller påklädd man vill, man får vara hur normal man vill och man är hela tiden accepterad. Prideparaden är en parad när man får vara sig själv till 110% och visa det för andra.
 
Nu, slut pratat. Det är inte top notch kvalité på bilderna. Men jag hoppas det blev helt okej. Berätta gärna om ni var där och vad eran syn på pride är!! ♥
 
 

Publicerat i Daily
Taggar: bilder / crazy / daily / kärlek / pride / prideparaden / trummor / tåget
Kommentarer (1)

Bokrecension: Luck in the Shadows

Boken heter Luck in the Shadows, och det är en fras som de säger i boken när de ska önska varandra lycka till under vissa omständigheter. Författaren heter Lynn Flewelling. Bokens genre är väldigt mycket fantasy.
 
Boken handlar om Alec som blir falskt anklagad för att vara spion och därmed fångad och torterad. När det är en dag kvar innan han är säker på att han ska dö så får han en lite udda cellkamrat, Seregil. Seregil är slug och med lite tur lyckas de rymma därifrån helskinnade och ta sig i säkerhet. I början är deras relation endast professionel genom att Alec betalar tillbaka, han guidar Seregil till en stad som Alec många gånger varit i. Med tiden fattar de tycke för varandra och Seregil tar Alec under sina vingar. Alec följer med Seregil dit där han kom ifrån, och där får Alec träffa både vänner och fiender. Alec får veta mer och mer om vad det är som Seregil egentligen håller på med och han blir mer och mer indragen. Tiden kunde dock varit bättre eftersom att man kan känna att ett krig närmar sig vilket gör att han hamnar i större fara i tidigt skedde än vad som kanske var tänkt.
 
Alec är i början väldigt försiktigt och inte helt säker i sociala sammanhang. Han växte upp med bara sin pappa i skogen och de undvek staden så mycket de kunde. När hans pappa dog försökte han fortsätta själv, men de gick inge vidare och eftersom att han inte har några band till någon längre så tvekar han inte en sekund att följa med Seregil. Han är väldigt snabb lärd men resan är ändå lång då han ska lära sig allt han behöver veta för att kunna hjälpa till. Seregil är inte helt mänsklig utom en typ av övernaturlig varelse. Han har fått ta adjö av vänner som dött av ålder medan han fortfarande är ung vilket gör att han är noga med att inte fästa sig vid vem som helst. Alec däremot kan han inte stå emot och när Seregil räddat Alec så ångrar han sig aldrig eftersom att Alec visar sig vara mer än vem som helst. Under tiden måste han öppna upp sig mer och mer för Alec och träna på sitt tålamod när han försöker lära honom allt mellan svärdskonst och att läsa.
 
Jag tyckte om den här boken. Det ända jag saknade var en kärlekshistoria för att den skulle bli i princip fullbordad. Jag kände lite tendenser till att det möjligtvis skulle kunna bli något mellan Alec och Seregil vilket jag hoppas (håller tummarna jätte hårt) att det ska bli i nästa bok. Annars tycker jag om historien väldigt mycket och det blev aldrig tråkigt. Det var inga sorgliga avsnitt och det var första boken på länge när mina ögon aldrig läckte. En bra blandning av fantasy och en riktig värld medeltidsvärld.
 
Jag rekomenderar den här boken till de som gillar fantasy blandat med spänning. Ska man läsa den på engelska däremot så bör man nog förstå lite mer avancerad, jag hade lite svårt med vissa ord till en början tills jag kom in i svårighetsgraden. Den får totalt 4,5 <3 utav mig.

 
Publicerat i Böcker
Taggar: 4,5/5 / Luck in the shadows / Lynn Flewelling / bok / bokrecension
Kommentarer (0)

Ett smakprov från prideparaden

Prideparaden idag var väldigt intressant, minst sagt. Jag gick dit med en tjej jag jobbar med samt hennes kompis och vi gick i tåget, i alla fall till en början. Jag gick i ungefär en och en halvtimme tills vi kom till hötorget, sen kände jag att jag ville kolla på det som kom efter oss och lämnade dem. Efter det stod jag i ytterligare en och en halvtimme innan det började regna och då kände jag att det var dags att röra sig hemåt.
 
Jag tänkte berätta lite mer om mina tankar kring pride när jag lägger upp bilderna jag tog, förhoppningsvis i morgon alltså. Jag har så mycket som jag behöver skriva nu känner jag. Barcelona resan, glossybox nr.2 och nu prideparaden. Jag kommer förmodligen prioriterade pride för jag tycker den är viktigast, och därför får ni här ett litet smakprov.
 
De där trummorna som syns på den nedre bilden var så himla coola. Det blev sån stämning när de kom å spelade och man kunde känna pulsen rätta sig efter deras takt. Trummor är så häftigt.
 
Har/kommer ni gå på någon prideparad? ♥